The Saint

Så kom verkligheten tillbaka som en käftsmäll i ansiktet – semestern är slut. Eller är det så hemskt egentligen?

Det är ju inte den där sommarmånaden som är det riktiga livet. För om jag skall vara helt ärlig så är semestern som allra bäst de första två veckorna. När man fortfarande vaknar tidigt på morgonen, uppskattar varenda ledig sekund, och dagarna är lååånga. De sista två veckorna flyger snabbt förbi och hjärnan är i koma.

Just nu längtar jag som allra mest efter att handla många stickade tröjor och goda tesorter att ha i våra fina burkar. Kollegan Anna och jag var ute och suktade lite på stan på lunchen, och jag hittade en fin jobbklänning på H&M som passar fint med svarta strumpbyxor och snyggstövlar. Å så längtar jag alldeles förskräckligt mycket efter att träffa sötaste fröken J i Sthlm.

Idag hade jag kameran med mig till stallet och tog några bilder på Casper uppställd. Jag ser på hans kropp att den har börjat muskla på sig och att han har gått ner i vikt, men jag misstänker att dessa bilder i framtiden kommer att användas som klassiska "före"-bilder... :o)

Ignorera de långa tårna, imorgon kommer hovslagaren som varit sjukskriven i 1½ vecka.

Idag höll jag på att köra på en cyklist på väg till jobbet!

I korsningen vid Konsert & Kongress fick jag grönt ljus. När jag kört genom halva korsningen får jag se en cyklist komma i tokhög fart uppifrån backen. Jag stannade bilen mitt i korsningen eftersom cyklisten aldrig skulle hinna stanna. Det hade han inte planerat att göra heller (fast än han hade rött, rött, rött!) utan dundrade fram mot övergångsstället. Mitt på övergångsstället fick han syn på mig (som då stod stilla) och tvärnitade cykeln. Som en projektil flög han av. Ingen hjälm såklart.

Han verkade klarat sig bra i alla fall (eller chockad), för han hoppade snabbt upp och cyklade iväg. Inte en min av att han hade gjort fel eller blev rädd.

Linköping är verkligen en anarki när det gäller cyklister.

Semesterns projekt är dels trädgården och dels att fortsätta avbockningen av den allergiframkallande listan på saker som skall avslutas efter vårens renoveringsrace.

I trädgården står skottkärran övergiven i väntan på att bli fylld med lass efter lass med jord. Jorden skall vi ha till att gämna ut lite gropar i gräsmattan samt ett land som skall bli gräsmatta.

Det finns en del goda bär i trädgården att ta hand om...

 

Vindruvsrankorna som växer mot garaget skall bli omskötta på något lämpligt sätt. Jag måste läsa på lite hur man skall hantera sånnadär...

I trädgården växer många saker som jag inte har en aning om vad det är... ogräs eller fin blomma?

Det finns några fina blommor att vara rädd om också...

 

 

Som jag skrev tidigare så visade det sig att varje stol var en unik sammansättning av ram och plankor. Varje planka har sin givna plats. Eller snarare hade. Nu gäller det att få ihop fyra skapligt snygga stolar...

Det är inte bara gräsmattan som torkar ut i sommarvärmen, även bloggen upplever en torkperiod. Just nu jobbar jag sista tre dagarna innan semestern. Eftersom det inte finns så mycket att göra (mina kunder har semester) försöker jag städa undan alla lösa trådar så att det skall vara prydligt till hösten.

Hemma håller jag på att skruva samman Grythyttanstolarna, men det visade sig vara svårare än jag kunde ana. Stolarna var tydligen unika kombinationer av plankor och jag har blandat samman alla delarna i en hög. Inte bra. Skall försöka uppdatera bloggen med lite bilder från husets renoveringsprojekt.

Fodervärdspållen Casper tar också en hel del av min tid, men bara på ett positivt sätt. Det känns underbart att ha fri tillgång till en häst att arbeta med. Vi gör stora framsteg varje dag och det är mycket inspirerande! Jag skall försöka få någon att ta lite bilder på oss när vi tränar, men tills vidare kommer här en bild på en nyduschad pålle...

Igår var sista ridlägerdagen för dottern på Korsbäcks ponnyridskola. Det var en fullspäckad eftermiddag! Först var det rykttävling, sedan uppvisning av hästarna vid hand, leda-häst-övningar, barbackaritt, körning med häst och vagn och så hoppträning.

På hoppträningen provade dottern på att galoppera för första gången. Jag fick springa bredvid och hålla i hästen medan hon höll ett rejält tag i sadeln. Estelle log med hela ansiktet och de äldre stalltjejerna hejade på! När ridläraren Maria Holmertz satte upp ett litet hinder fanns det ingen tvekan – Estelle skulle hoppa hindret i galopp, precis som de äldre tjejerna! Estelle var mycket nöjd med sig själv och mamma (jag alltså) var lite rörd över att dottern är så stor! Kvällen avslutades med korvgrillning och utdelning av diplom.

Några bilder från kvällen…

 

En av mina absoluta favoritfrukter är granatäpplen! Det känns alltid lika trevligt att öppna upp skalet och se de knallröda små kärnorna kika fram.  Själv skär jag inte med kniv utan öppnar dem som apelsiner.Smaken är söt och syrlig på en gång och nyttigheten är allmänt känd.

Det är lite som ett kinderägg... lite att äta och lite att göra på en och samma gång... för det tar en hel kväll att sitta och pilla ur de små godbitarna. Enda nackdelen är att man alltså kan äta sig hungrig!

Jag kan inte bestämma mig för om dom är porriga eller urläckra eller både och. Jag är i alla fall kär och dom var oväntat bekväma att ha på sig...

Efter ett långt och hårt arbete med att anpassa systemet efter kunderna är det äntligen dags att lägga sista handen på implementationsprojektet och genomföra utbildningen av användarna. Sedan kommer dom köra en testperiod i sin miljö och rapportera in egentuella felaktigheter för rättning.

Det värsta är avklarat för min del med implementering, integrationer, testning och författande av utbildningsmaterial... och nu är det snart semestertider. Även om jag kommer jobba ett par veckor till så kommer det mest att vara uppföljning av allt jag inte hunnit med.

På eftermiddagen idag ringde ägaren till pållen Casper och frågade om jag fortfarande var intresserad att vara fodervärd. Såklart, sa jag. På söndag åker vi till Örebro och hämtar upp honom! 

På kvällen åkte dottern och jag över till NYRK och kollade på dom tre boxarna som är lediga. Jag valde en i det lite större stallet, med bra belysning och nära till ett fönster att kika ut genom. Dessutom är det gott om plats utanför boxen. Tror att det kommer bli mycket bra!

Sedan jag la upp inlägget om marsipanbebisar har det varit det mest lästa inlägget på min blogg. Bara senaste månaden har just det inlägget fått 900 träffar. Om folk läser inlägget eller inte vet jag inte, men den ligger alltid på topp på alla statistikfunktioner på Squarespace.

Så… vad är det som är så himla sökvärt med MARSIPANBEBISAR?!

… på min allergiframkallande lista!

1. Jag har målat klart den förhatliga dörren till arbetsrummet.
2. Jag har målat klart listerna i matrummet.

Nu återstår bara ungefär 20 punkter… *flinar*

Det är egentligen väldigt pinsamt och jag borde nog inte erkänna det offentligt – men jag har löjligt mycket träningsvärk i mina ben och mage efter provridningen av (den eventuella) foderhästen igår. Försöker sitta med korsade ben här på jobbet, men för att få upp det ena benet över det andra måste jag lyfta det med händerna. *örk*

Själva provridningen gick hyfsat. Jag är svag och lite oprecis i mina hjälper och hästen utnyttjade tillfället till att slippa jobba. Det finns dock ingen tvekan om 1) att det är en snäll och trevlig häst och 2) att det inte skall vara några problem för mig att "få ordning på" den.

Det kommer att vara en bra övningshäst inför en eventuell egen häst. För att se om/hur det fungerar liksom.

Bilden är en äldre bild, tagen av hästens ägare.

Just nu råder renoveringspaus hemma hos oss. Tanken är att vi skall roa oss med helt andra saker under sommaren och sedan ta nya tag i huset under hösten.

Sambon jobbar och tränar mycket, främst löpning och kajakpaddling. Han har också ett vedprojekt på gång så att vi först kan stapla upp veden under tak utomhus innan vi tar in den i källaren. Själv håller jag fortfarande på med renovering av Grythyttanstolarna (färgen torkar löjligt sakta i källaren, det är sant!), fixar i trädgården och planerar för ankomsten av en foderhäst.

Vi har en lista med återstående punkter som skall fixas till i huset innan hösten. Än så länge har jag inte kunnat stryka en enda sak på listan. Suck… jag måste verkligen bättra mig på att slutföra mina renoveringsprojekt. Speciellt den där innerdörren som jag nästan har allergi mot att närma mig… Jag är ju för tusan projektledare till yrket. :o)

Det kanske inte är så många som vet att jag har ett långt förflutet som hästtjej. Min dröm var länge att bli ridlärare och under många år jobbade jag med hästar på heltid. När jag kom in på universitetet så la jag ner ridningen. Tanken var väl att någon gång åter ta upp intresset.

För fem år sedan vaknade intresset igen och längtan efter en egen häst har varit stark. Att köpa häst är dock ett rätt stort åtagande och möjligheten har inte direkt funnits.

För några dagar sedan hittade jag Drömhästen på en annons, men tyvärr var den redan såld. I samma veva fick jag tips om en foderhäst i Örebro. Foderhäst innebär att du har hästen som din egen, men du äger den inte "på riktigt". Kanske kan det vara något för mig… det är i alla fall en bra början. På söndag åker jag, familjen och en vän och provrider.

Förra året var jag i London genom mitt gamla konsultuppdrag. På tunnelbanan mot hotellet såg jag en broschyr om en utställning, Bodies – The Exhibition, om den mänskliga kroppen. Tydligen har man bevarat människokroppar och sedan tagit av lager för lager i olika omgångar. Genom detta får man en blandning av konst och anatomilektion. Minst sagt makabert, men likväl fantastiskt.

Kollegan M och jag blev mycket intresserade av att försöka hinna med ett besök, men det hela rann ut i sanden.

Vid flera tillfällen, senast igår morse, har jag tänkt på den där utställningen och hur synd det var att vi inte kunde se den. Idag fick jag medlemsbrev från Scandic och nu har utställningen kommit till Köpenhamn. Jag hoppas att den kommer till Stockholm, då skall jag verkligen passa på att gå på den!

Bilden i inlägget är lånad från utställningens webbsida.

Idag är den stora dagen för vår dotter. Hon har väntat på sin födelsedag sedan juldagen (när alla paket var öppnade). Det fröken har längtat efter allra mest med sin födelsedag var att få en Barbievagn, med häst och docka.

Farmor inhandlade den efterlängtade presenten och lyckan var total!

På fredag blir det kalas med tårta, massor med ballonger och annat roligt. Etelle vet redan hur hennes tårta skall se ut. Återstår för mig och sambon att baka den.

på din födelsedag! Många kramar från oss!